This body is never going to be your wonderland.

Jag lever, tror jag iallafall. Åkte nog på allt på samma gång nu när jag vart så förbannat sjuk, tur att jag har Patrik som alltid får mig lite gladare iaf. Har varit hemma hela veckan och idag har vi studiedag, så Linda kommer förbi en liten stund om någon timme. It was a loong time ago vi träffades nu alltså, trevligt trevligt. Idag känns mitt face en aning bättre, det går lite fram och tillbaka men locket för öronen trycker på och andra störande moment trycker även på. 
 
Passar på att fixa till naglarna och färga ögonbrynen idag pga jag känner mig hemskt ful, nej jag känner mig inte ful.. jag är ful. Jag skulle so bad vilja sätta in lååångt rött löshår men jag vill inte gå runt som en oäkta människa, I want to be a real bitch. Det där lät bara jätte gay, och det var med mening. Tjarråå! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback