Startar upp sakta men säkert.

Som ni vet kom jag hem i lördags, rätt sent på kvällen. Var hemma hos älskling runt halv två på natten någongång för att vi skjutsade Linda till Farsta. Det var en sån sjuk känsla att träffa mitt hjärta igen efter en hel vecka av sömnlösa nätter, kan inte riktigt förstå att en enda människa kan betyda så otroligt mycket för mig. Han gav mig tillochmed en gullig nalle som håller i ett hjärta med texten "love you", jag kommer seriöst aldrig sluta älska den här snubben, han har verkligen greppat tag hårt om mitt hjärta. Att få lägga sig och sova brevid honom kändes overkligt, att känna hans lukt och hans andetag, går knappt att beskriva hur jävla trygg jag känner mig, I faakkin love him so much. <3
 
På söndagen var det lunch hos Karolina och Robin vid 13:00 för Robin fyllde 28, hela släkten (eller aa, den biten av släkt vi har) samt hans var där och uppvaktade honom. Han fick en massa olika absinthe och en pion samt massa kinderägg av mig och Patrik. Efter det så drog vi hem till mi love igen och sen kommer jag seriöst inte ihåg vad vi gjorde, minns inte om det var i söndags eller måndags som vi köpte lite gos fika och åkte till berget i Boo och myste. Tror att det var i söndags, för i måndags åkte vi och köpte mat på grillen i orminge och nu är det fan mkt i min hjärna så minns fan inte. 
 
Minns dock gårdagen, lika förjävlig som varje gång jag får ont. Vi skulle åka hem till mig och lägga mina utomlandskläder i tvätten och hämta lite nytt. Då jag får ont igen, sådär ont att jag var tvungen att väcka Patrik i panik som sov på soffan och sedan åka till akuten, IGEN! Sprang in där gråtandes i hopp om att få tag i ett piller jag inte har en aning om vad det heter, det är iallafall morfin i det som får mig att bli jävla trött och vimsig. Men värken går bort och det är så värt! Så efter vi suttit på akuten en stund så åkte vi och köpte mat på Max, eller rättare sagt Patrik efter som att jag somnade i bilen på typ 5 minuter. Jaja.. Har fått min operationstid nu, den 3 juli ba smäller det, fyfan.
 
Så har min vecka sett ut hittils, och idag är det onsdag och det betyder paintballträning! För älskling då alltså. Det bästa är att min förkylning inte känns av nå mer, men det värsta är att jag inte kan avgöra om jag börjar få ont igen, ska försöka somna om nu. Det var ju förfan solsken i rummet när jag vaknade (vid 05.25). -se bild-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback