Δ alicehernqvist

Igår var det en jobbig morgon, som de andra jobbiga mornar. Jag har inte berättat för er vad mitt problem är, men jag känner att det är irrelevant, jag vill helt enkelt inte ta upp det. Jag kan säga att smärtan är den värsta som finns i hela världen typ, iallafall den jobbigaste. Och att vänta på operationstid är så himla segt, det tar så lång tid och det går ut så mycket över skolan som jag började förra veckan. Jag var hemma igår och jag är hemma idag, pga av att jag har så jävla ont. 

 

Så idag blir det lika tråkigt som igår, på dagen iallafall. Jag besökte min syster för lite "get of my mind" på kvällen och jag ville träffa Elvira och Emil, då kändes det faktiskt bättre. Förutom att det började igen imorse, varför är det alltid värst på morgonen för? När Patrik kom hem igår hade han med sig fina blommor till mig, jag blir glad, lite gladare iallafall. Hoppas han fortsätter visa att han verkligen älskar mig, för just nu är jag fortfarande sårad.