En enda gång.

Hej. Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, hela dagen har varit uppochner. Men jag har längtat, längtat till fredagen som kommer till mig imorgon. Den kommer till er alla, men för vissa betyder det extra mycket. Jag har inte den familj som ni har, jag har inget egentligen. Inget som jag egentligen är värd. 

Jag tänker nu försöka sluta mina ögon till min magont som jag inte känt på 2 år. Jag vill egentligen bara stänga ögonen och aldrig mer vakna, jag vaknar ur en dröm. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback