Fan.

Nu på senaste tiden har jag märkt hur mycket jag fuckat upp allt för mig själv, de flesta som läser det här kommer inte förstå ett skit av någonting. Men på bara några månader har jag förlorat så mycket folk, dock är jag egentligen bara lycklig för det. Alla falska jävla idioter som jag bara petade bort, skönt. Men jag har förlorat min andra halva också, min enda trygghet och den personen jag älskar mest i hela världen. 
 
Jag saknar hela hela dagarna och jag har försökt med allt, men det går inte. Nog om det, jag är rädd för att fucka upp det mer i mitt liv, och nu har jag också gått och ramlat över någonannans fot. Jag är så rädd för att förstöra det här, med mig själv. Att få tillbaka känslor man trodde var döda är ju så jävla härligt men ändå så känner jag mig som en jobbig idiot, jag vet inte hur jag ska bete mig. Den här svängningen behövdes nog nu, jag måste rycka upp mig själv. Men det enda jag gör idag, är att gråta. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback