-
Hon var sjutton år.. 45 kilo lätt, skinn och ben
Men spegeln äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer, två.. fingrar i halsen hostar upp mina problem.
Spottar ut skam, hon lever med en fiende
lever med en nattsvart känsla så vidrig, men..
Känns som döden knackar på när man är ensam, jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan
Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet.. det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.
Sömnlös, hoppet hoppade av.. första chansen det fick så jag mår botten idag.
Men spegeln äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer, två.. fingrar i halsen hostar upp mina problem.
Spottar ut skam, hon lever med en fiende
lever med en nattsvart känsla så vidrig, men..
Känns som döden knackar på när man är ensam, jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan
Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet.. det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.
Sömnlös, hoppet hoppade av.. första chansen det fick så jag mår botten idag.
Du är vacker som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra, för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.
Har en farsa som är världens största egoist
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss, en ensam fågel som bär på tok för stor kvist.
Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss, en ensam fågel som bär på tok för stor kvist.
Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?
Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött.. ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp.
Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött.. ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp.
Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel, det måste va' mitt äckliga jag som sätter mig i spel
det finns ingenting som går upp, allting går ner.. bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev.
det finns ingenting som går upp, allting går ner.. bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev.
Kommentarer
Postat av: Anonym
En riktigt deppig dikt.
Vem har skrivit den ?
Trackback