Δ alicehernqvist

Igår gick jag och Patrik upp klockan 05:00, det verkade som att Patrik var mer nervös än jag efter som att han gick upp före mig och satte på teven när han annars brukar sova tills en minut innan han behöver gå upp. Haha, medans jag låg där och bara ville sova och inte kände något obehag alls! Jag skulle vara på danderyds sjukhus klockan 08:00 men vi var där redan 07:00 haha, Patrik fick iallafall äta en bulle och dricka kaffe medans jag fick svälta.. man måste ju fasta innan man ska opereras. 

 

Min sprutskräck gjorde att operationen vart lite uppskjuten, för sist jag opererades så fick pappa vara med när jag fick nålen i armen och när jag fick medlet jag somnade av, jag tänkte inte på att jag hade blivit arton så jag trodde ju jag skulle få samma stöd vilket jag inte fick. Utan jag skulle få klara mig igenom de dom kallar "min fobi" själv, vilket jag inte tillät då jag fick kanylen i armen när Patrik och pappa var med, men jag fick sövas själv.. vilket var skönt, men läskigt innan jag hade tankar som "tänk om jag inte vaknar igen" "tänk om jag aldrig får se patrik igen" "tänk om alla är borta när jag vaknar" osv.. när jag vaknade så gjorde det ont, ingen patrik eller pappa var där och höll min hand, de kom ju dock en kvart senare men jag hade verkligen velat se dom där jag vaknade. Jag fick iallafall smärtstillande och bedövande medel osv.. 

 

Efter allt, efter att jag hade fått åkt rullstol genom halva avdelningen så kändes det bra, allting kändes som vanligt. Men jag hade fel då jag hade gått runt en stund och allt helt plötsligt började snurra och jag ramlar ihop på golvet med ett (vad jag kan tänka mig) väldigt ynkligt hjälp. Det kommer tre sköterskor springandes och kör fram en säng, sen körs jag till en ny avdelning där jag får ligga i en säng. Jag var väldigt hungrig, och arg.. irriterad på allt och kände mig så jävla hjälplös efter som att det gjorde så ont. Men jag kämpade mig igenom det och vid femtontiden kom vi därifrån. Jag fick en gullig chokladask av Patrik och superfina blommor av pappa, det känns så skönt att de ställer upp för mig även fast jag är en idiot...